För 10 år sedan gick jag en kurs för en man som heter Geoff Lawton. Ha sa ”världen blir bättre och bättre och sämre och sämre samtidigt”. Och så skulle jag vilja summera 2020. Ska jag vara positiv kan jag välja att tro att vi är vid en tippingpoint.
Det offentliga samtalet har tydligt tagit fart. Från att jag upplevde att man för ett år sedan knappt nämnde miljöfrågor på nyheter och i våra stora medier är numera frågan ett dagligt förekommande ämne. Särskilt klimatfrågan tar nu plats.
Vi ser också att ett stort antal aktörer sätter mätbara tydliga mål. EU arbetar på sina skärpta klimatmål, många länder har under 2020 satt klimatmål och i näringslivet blir det mer och mer aktuellt att sätta tydliga mål. Något som tagit fart under året är Sience based targets. Ett ramverk för att företag ska kunna sätta vetenskapligt förankrade mål för att göra sin del för att tillsammans nå Parisavtalet. Ett liknande ramverk utvecklas just nu för biologisk mångfald, även om det kommer bli mer komplext.
Trots att vi pratar mer om våra miljöutmaningar och börjar sätta mål och mäta har vi fortfarande en negativ utveckling. Vi är långt ifrån att komma ner till de nivåer av negativ påverkan på vår planet att vi agerar inom planetens gränser när det gäller växthusutsläpp, negativ påverkan på biologisk mångfald och övergödning för att nämna de största. Det som 2020 också visat är att effekterna, av den negativa påverkan vi haft hittills på vår planet, är starkare och går snabbare än vad vi trott. Ett exempel på det är att 2020 var det varmaste året i Sverige under modern tid.
Sedan går det väl inte att summera 2020 utan att nämna covid-19. Viruset som fick oss alla att utmana så mycket av hur vi brukar leva och göra. Många av oss har börja arbeta hemifrån, resa kollektivt har minskat till förmån för både cykel och bil och under Back Friday handlade även pensionärerna på nätet. Så visst kan vi som samhälle byta beteenden fort om vi tvingas.
Samtidigt har jag undrat mycket om den nationella protektionism som blivit så tydlig med covid-19 är ett smakprov på hur vi kommer att agera i framtida utmaningar som resursbrist, klimatförändringarnas effekter, de stora utmaningarna kring biologisk mångfald eller kanske antibiotiskaresistens? Är det ett ok beteende för utvecklade länders underrättelsetjänst att beslagta sjukvårdsmaterial vid gränsen då det är brist? Är det ok att Sverige och Europa köper upp mer vaccin än vad vi behöver medan Afrikanska länder tros få vaccin framåt 2023?
Pandemin har visat oss att vårt samhälle är sårbart men också vilken förmåga vi har att möta utmaningar. Resurserna finns om vi väljer att prioritera det. Samtidigt är frågan både om pandemin och om våra miljöutmaningar komplexa. Vi kommer inte lösa dem bara med teknik till exempel fungerar inte ett vaccin om människor inte vill vaccinera sig. Är det värt att minska klimatförändringarna på bekostnad av andra människors möjlighet att ta sig ur fattigdom? Att fortsätta att föra en dialog där alla dessa perspektiv nöts och blöts och fortsätta att utmana oss att som människor och företag ha personer med olika bakgrund, kunskap och perspektiv i rummet är avgörande för att vi ska lyckas hela vägen.
Så om vi nu är vid en tippingpoint så är vi nära nerförsbacke. Ökad medvetenhet, ökad vilja att agera, mäta och följa upp hållbarhetsfrågan gör att vi verkligen har förutsättningar för att lägga in växeln och gasa. Nu är det upp till oss som företag och medmänniskor. Och låt oss påminna varandra under resans gång att ta hand om varandra såväl kollegor, medmänniskor vi möter, landsmän och våra världsmedmänniskor.